Myrstacken

Så var jag tillbaka efter två dagars besök hos Daimler Chrysler i Sao Paulo. jag har nu besökt denna gigantiska stad mer än 30 gånger på två år.

Sao Paulo är världens fjärde största stad, en megastad, med en befolkning på
över 22 miljoner innevånare. Sao Paulos befolkning exploderade under 1950 och
1960-talen då människor från andra delar av Brasilien flyttade in för att arbeta
inom den starkt expanderande industrin.

Enligt vissa källor bor nu ungefär hälften av befolkningen i kåkstäder i
periferin eller i illegala ockupationer i mer centrala delar. Ytterligare
ungefär 10 000-15 000 människor bor direkt på gatan. Andra källor hävdar att 2
miljoner beräknas bo i favelor i stadens utkanter. Skillnaden i beräkningar kan
bero på olika definitioner av fattigdom.

Tusentals av dessa människor skulle behöva bo närmare centrum där de ofta
arbetar i den informella sektorn. Men där finns inga människovärdiga bostäder
tillgängliga för de fattiga. Paradoxalt nog uppskattar man samtidigt att det
finns ungefär 400 000 övergivna tomma lägenheter i byggnader i stadens centrala
delar, dit ingen tillåts flytta in. Situationen är liknande i hela Brasilien.
Man räknar med att det i hela landet finns 5 miljoner tomma lägenheter medan det
fattas 7 miljoner lägenheter.

Den brasilianska konstitutionen skrevs om 1988. Den uttrycker tydligt, att alla
ska ha rätt till en människovärdig bostad och att egendom i form av mark eller
hus ska ha en social funktion. Därför har land och byggnader som inte brukas,
allt oftare exproprierats av staten, för att tjäna sociala syften. Aktivister
som ockuperar byggnader motsätter sig att kallas inkräktare eftersom de anser
att de bara hävdar sin rättighet till bostad som medborgare. De försöker också
förhandla om övertagandet av byggnader på ett nyanserat sätt.