ja så är jag tillbaka igen efter en längre tids frånvaro.

Vad har då hänt sedan sist? Vi är forfarande kvar i Rio de Janeiro. Arbetet inkräktar som vanligt på min fritid.Men lite resor i Brasilien har vi ändå gjort. Vi besökte Foz do iguaço och det var en helt makalös upplevelse.Vi besökte dessa enorma vattenfall från både den Argentinska samt den Brasilianska sidan. Ganska blöta blev vi med det var det värt.Vattenfallen är både högre och bredare än Niagarafallen som kanske är mest kända åtminstone av oss svenskar.Vi gjorde också en helikopterfärd över fallen. Bättre vy kan man nog inte få.

Vi hann även med ett besök på en fågelpark med de flesta av Brasiliens fågelarter representerade. Tukanen på bild är kanske den fågel som man mest tänker på när man hör om fåglar i brasilien. väldigt vacker men den är en köttätare som älskar att norpa andras fågelungar ur deras bon.

Itaipu dammen fick också ett litet besök. Dammen är ofantlig och förser en stor del av Brasilien, Argentina och Paraguay med ström.
Väl hemkommna dök våra nya gäster från Sverige upp, de skulle bo hos oss i tre veckor och fira nyårsafton med oss. Den 2 Januari tog vi med dem till paradisön Ilha grande som ligger ca 15 mil söder om Rio. Där tillbringade vi fyra nätter med sol och bad i kristallklara vatten. Visserligen var stämningen lite tryckt bland ortsborna då regnet tidigare i veckan hade fått en bergssida att rasa och begrava ett hotell med 30 döda som följd. Konstigt hur det kan bli ibland. gunilla min fru hade bara några veckor tidigare försökt att boka rum på Sankay som hotellet hette, men det var fullt.

Nu väntar vi på nästa par från sverige som skall besöka oss över karnevalen.
Tills vi hörs igen.

Jag har inte glömt er

Besök på memorial musem över andra världskriget

En vy över Kansas City

Så var jag tillbaks igen kära bloggläsare.

Att jobba i främmande land är inte alltid en dans på rosor. Bara att ta sig fram och tillbak till jobb har sina risker som jag berättat om i tidigare inlägg. Det går inte en dag utan att jag ser en trafikolycka, oftast är det motorcyklister (motoboys) som råkat illa ut. Det dör ca 7 människor per dygn i trafiken. Det finns trafikregler, men de flesta ser det mest som en rekomendation och gör som de brukar, köra mot rött ljus är tydligen inget regelbrott. Så fort man sätter sig i en bil är man automatiskt immun mot alla regler förordningar samt trafikvett, man tänker bara på sig själv och att man skall vara först i alla situationer. Till en viss del har jag anammat detta tänk annars hade jag aldrig kunnat ta mig fram och tillbaka till mitt arbete. Det gäller att tänka om när jag är tillbaka på svensk mark annars är det stor risk att mitt körkort sitter löst.

Vad har då hänt sen senast jag var inne på bloggen? Det vore lätt att bara säga att jag arbetat hela tiden, och det har jag visserligen gjort men det har också blivit tillfälle till några fina dagar på vår egen strand i Leblon. En del böcker har också slunkit ner. Jag importerar böcker via Amazon.com ganska regelbundet. Det går alldeles utmärkt och här i Brasilien slipper man importskatt på böcker. Elektronik däremot är omöjligt att importera över 40% i skatt.

Nä nu får jag sluta för idag, avslutar med några blilder från mitt senaste USA besök.

Tillbaka

Ja så är jag tillbaka efter nästan en månads frånvaro från bloggen.

inlägget blir ganska kort, för jag sitter fortfarande på jobb. Men jag var ju tvungen att skriva några rader så ni inte tror jag glömt bort er. Senaste månaden har varit fylld av Haldex relaterade arbetsuppgifter. Jag har ätit sovit och arbetat, inget annat. Men förhoppningsvis skall det bli lite lugnare framöver. Visserligen är min försteingenjör på semester, min andreingenjör sjuk och min tredjeingenjör sitter i ett hörn och surar för att han har för mycket att göra.

Jag har ju fortfarande mycket att berätta om familjen senaste resa, men det får bli nästa gång.

Hej på er igen mina bloggläsare

Idag blir det ingen fortsättning på min reseskildring. Jag tänkte berätta lite vad som hände mig på väg hem från jobb igår. Som de flesta av er redan vet så ligger Haldex fabrik i Rio de Janeiro i ett område som är ganska suspekt. Cordovil som området heter är ett ganska fattigt område med stor brist på sanitära förhållanden. Att ta sig från Leblon där jag bor till jobb är som att förflytta sig hundra år tillbaka i tiden två gånger varje dag. Jag har i princip bara två huvudvägar att använda. Avenida Brasil samt Linha Vermelha (röda linjen). I går valde jag Avenida brasil.

Jag lämnade Cordovil ca fem på eftermiddagen och tog mig ut på huvudvägen som leder in mot den södra zonen där jag bor. Trafiken var som vanligt kaotisk, och helt i avsaknad av trafikregler och trafikvett. Allt som allt är det 12 filer som förbinder norra och södra zonen. Det gäller att aldrig tappa koncentrationen samt att använda sidospeglarna frekvent. De är för övrigt riktade 90 grader gentemot bilen, allt för att inte missa någon död vinkel.

Jag brukar passera under sju viadukter men denna gång när jag passerat den femte såg jag att trafiken framför mig började bete sig helt irrationellt. Samtidigt såg jag hundratals människor kasta sig ner uppe på en av viadukterna framför mig. jag hörde pistolskott nästan samtidigt som jag bromsade in för att inte köra på bilen framför mig. När jag såg fram över vägen såg jag två mörkhyade män springa mot mig samtidigt som de sköt med pistoler mot två förföljande poliser till fots. Fast trafiken var tät och de flesta hade stannat sina bilar så besvarade poliserna skott växlingen. Jag hörde skotten vina mellan mig och en buss och försökte kasta mig ner på golvet i bilen, jag kom inte så långt då bilbältet var i vägen, lite panikartat fick jag loss bältet och slängde mig handlöst ner på passagerarsidan i ett försök att göra mig så liten som möjligt. Jag fick växelspaken i solarplexus så jag tappade andan i några sekunder. Jag vet inte hur många skott som avlossades med det var åtskilliga. Jag ville bara därifrån så jag kastade en snabb blick över kanten på vindrutan och fick då se en av poliserna använda min bil som skyttevärn. Jag kröp ner i "skydd" igen. Efter några sekunder hörde jag någon som bankade på bilruta. när jag tittade upp fick jag se en polis som gjorde tecken åt mig att försvinna därifrån. det var en order som var lätt att uppfylla. Det tog mig bråkdelen av en sekund att få lagt bilen i en växel, trycka ner gaspedalen och ge mig av. Jag var ganska skärrad och stannade bilen några kilometer bort bara för att andas ut. Givetvis hamnade jag i en bilkö som varade i över en mil. Det tog mig två timmar och tolv minuter att ta mig hem.

Idag på morgonen kollade jag nyheterna på Globo som är den största dagstidningen här nere. Detta är vad som stod om händelsen igår, man får vara glad man kom undan med ett blåmärke, jag har översatt det till engelska via google translate.

A police chase with an exchange of fire on the afternoon of tuesday the 8 finished with a 66 year old dead and five others wounded, including two policemen, a senior citzen of 79 years, a child and a man. The elderly man was hit in the leg, the child in the tight and the man with shrapnel in the back. According to information from the general hospital Bonsucesso.

The two police officers, the elderly and the man was released from the hospital, but the child is still under observation.

According to Battalion Policing Special Way (BPVE), the persecution began in Brazil Avenue at the suburbs. The criminal left theres vehicle in the traffic jam, and rammed into the police car.

The shootout

The criminals was followed toward Bonsucesso, where another car of the PM (police Militar) began another pursuit. There was exchange of gunfire between police and the criminals. the victims were hit by stray bullets. Then the four criminals in there two stolen cars was separated. Two of them was arrested by the PM on route 21st. the other two who still fled rammed another coar of the BPVE at the yellow line and ran toward the village of John.

According to the military police for criminal action a total of three cars have been stolen.

Två nätter och tre dagar i Manaus forts del 2.

Näckrosblad modell större

På väg in i nationalparken


"Skogsstig" i Amazonas

Boende längs floden

Förtöjda turistkanoter

Jag har haft lite mycket att göra för tillfället, så mitt bloggskrivande har blivit lidande.

Det är konstigt ibland, jag sökte en ledig plats här nere i Rio de Janeiro. Men den var inte alls ledig, jag har ju fått jobba hela tiden. Så lurad man kan bli.

Ovan kan ni se några bilder från en av de utflykter vi gjorde i Manaus. Denna gång åkte vi till en nationalpark i storlek av Skåne ungefär.

Med kanoter som rymde 15 personer tog vi oss in i Amazonas skog. Det var ganska underligt att åka båt in bland alla träd. Guiden berättade att vattenståndet var det högsta på hundra år. Träd i alla former, näckrosor med blad som var över en meter i diameter samt fåglar och fjärilar i överflöd var bara några av de saker vi fick uppleva.

Rio de Janeiro i Walt Disneys version

http://www.youtube.com/watch?v=_mQHr8bAojU

Två nätter och tre dagar i Manaus forts.

Indianhantverk, blåsrör samt flöjter.

Vackra flodpråmar i manaus hamn.

Även båtar måste tanka ibland.

Möte med vattnet.

Vår båt.

Ännu mer indianhantverk

Möte med vattnet

Att komma till Manaus och inte besöka en av de största turistattraktionerna ”Möte med vattnet” går ju inte. Så andra dagen efter vår ankomst bordade vi en av de tusentals vackra flodbåtarna och begav oss ut för att se två floder mötas. Vad är det då som gör detta möte så minnesvärt?

Floderna Rio Negro och Rio Solimões möts här och bildar Amazonfloden för att därefter flyta ut i atlanten 160 mil österut. Rio Negro startar i Columbia. På sin väg mot Manaus samlar floden på sig surt komposterat material från regnskogen med följd att vattnet är svart som kaffe medan däremot Rio Solimões som har sitt ursprung i Anderna Peru och är mättad med nedbrutet sediment från bergskedjan och är ljust brun. När floderna möts har de olika temperaturer, hastighet samt densitet så de flyter sida vid sida 6 km utan att blandas.

Det var verkligen en upplevelse att kors floden fram och tillbaka mellan det ljusa och mörka vattnet utan att det grumlades. Men även båtresan ut till mötet var intressant då vi fick en inblick i hur man lever så här nära floden. Manaus är en vacker stad sett från Floden.

I nästa inlägg besöker tar vi oss in i en nationalpark.

På allmän begäran

jag har fått många mail med begäran om att lägga ute ett foto på familjen.

Så här får ni ett ganska nytaget foto från vår senaste semestertripp.

Mina två döttrar Alexandra och Veronica som inte är med oss här i Brasilien är inte med på fotot men jag kompletterar med ett nytt foto så fort jag hittat en bra bild på oss alla tilsammans.


Nya inlägg om Amazonas kommer inom kort.

Kan inte låta bli att lägga in denna videosnutt

Här är lite tips för er som går i giftastankar. Så otroligt skönt att se att det finns folk som vågar göra något utöver det vanliga.

Två nätter och tre dagar i Manaus

Operahuset i Manaus.

Caipirinha, Brasiliens mest kända drink. Skall drickas med måtta. Brasilianarna säger den är som kvinnans bröst, en är för lite och tre är en för mycket.


Tavla av kolibri. Utställning på vårt hotell.


Fiskmarknaden i Manaus. Hundratals fiskar man aldrig sett eller hört talas om.

Bananmarknaden också den i Manaus.

Ja då börjat jag med vår lilla reseskildring. Tidigt lördags morgon den 1 augusti lämnade vi Rio för en veckas semester i Manaus med omnejd. Det tog ca 5 och en halv timme att komma dit via Brasilia som är Brasiliens huvudstad. Väl framme installerade vi oss på ett femstjärnigt hotell med namnet Tropical Manaus.

Manaus är huvudstaden i delstaten Amazonas, Brasiliens största delstat 3,5 gånger större än Sverige och till stora delar täckt av regnskog. Staten har knappt 3 miljoner invånare varav över hälften bor i huvudstaden Manaus som fått sitt namn från den indianstam (Manaós) som tidigare bodde i trakten.

15 kilometer från centrum möts den gula floden Solimóes och den svarta floden Rio Negro och flyter över en halvmil sida vid sida utan att blandas. Där floderna möts är det 8 km brett och de byter här officiellt namn till Amazonas trots att de flesta tror att Amazonfloden heter så redan i Peru.

Staden ligger 160 mil (hela Sveriges längd) från Atlanten och är Brasiliens centrum för eko och djungelturism. Turismen hit är främst för att få se djungeln på nära håll. Sightseeingturer med båt avgår dagligen från Manaus, ut på Amazonfloden och till regnskogen. Här kan man välja att antingen ta en dagstur eller för de som vill uppleva Amazonsfloden och regnskogen på närmare håll göra som vi och lämna Manaus och åka några timmar uppför Rio Negro för några dagars djungelvistelse (mer om det i kommande inlägg).

Amazonas regnskog är världens största biologiska reservat och är hemvist för en tredjedel av världens alla djur. Amazonfloden är världens femte största färskvattenreserv och även den viktigaste vägen in i djungeln. I regnskogen finns 15 000 olika kända djurarter och ett oräkneligt antal växter och exotiska träd. Manaus är porten till Amazonas regnskog!

Runt förra sekelskiftet rådde en enorm gummiboom i Amazonas och Manaus blev Brasiliens modernaste och mest välmående stad och var först i landet med spårvagn, elektricitet och asfalterade trottoarer t.ex. Här uppfördes även det berömda operahuset 1896 vilket är värt ett besök. Även intressant att besöka är indianmuseet som uppfördes 1952. Här finns massor av objekt och historia kring de indianer som lever utmed Rio Negro.

Idag lever staden av timmerexport, oljeraffinering och turism och är sedan 1967 en skattefri zon som har förmått fler företag och industrier att tillverka och importera varor åt resten av landet.